Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 1. Regeringskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvitt. »Ack,» sade hon en dag, »om himlen hade gifvit mig
ett par bastanta skinnbyxor i stället för kjolar, skulle jag
ha åtagit mig att ansvara för allt. Det är med ögonen och
armarna man regerar, och en kvinna har endast öron.» Det
var icke det enda obehag kjolarna vållade henne. Vi ha
redan antydt en brist, som inverkade ofördelaktigt på
ledningen af statsaffärerna under hennes tid: denna stora
människolederska var ingen människokännare. Hon förstod
ypperligt konsten att begagna sina medhjälpare, men icke
att välja dem. Hennes vanligen så riktiga och skarpa
omdöme och hennes stora klarsynthet lämnade henne härvidlag
i sticket. Hon lyckades ej urskilja hos andra de goda eller
dåliga egenskaper, som hon upptäckte och analyserade hos
sig själf med en så ovanlig skarpsynthet. Det fanns i det
afseendet en lucka i hennes intelligens, och den berodde
förmodligen, åtminstone till en del, på hennes temperaments
inflytande. Det ser ut, som om hennes uppfattning af
människorna i allmänhet varit grumlad af de lidelser, för hvilka
hon i hela sitt lif varit en lekboll. De generaler eller
statsmän, som hon behöfde, bedömde hon endast efter som de
behagade eller misshagade henne som maskulina varelser.
Hvad hon allra först sökte i sina ledande mäns ansikten,
det var det romantiska, det mer eller mindre intagande
yttre utseendet. Att hon tog Patjomkin för en skicklig
politiker, är ett ursäktligt misstag; han var kanske
endast en dåre, men hans dårskap var genialisk. Han
tillhörde det slags män, som bruka kallas naturkrafter. Och
denna naturkraft, lössläppt öfver de omätliga vidderna i
detta »land i träde», för hvilket Katarina själf kände sig
född, hade sitt värde. Men efter Patjomkin kom Subof.
Denne var endast en kompars, och Katarina tog honom för
ett snille.
Motsatsen inträffade också. Då Rumiantsof presenterat
för henne en af sina närmaste män, general Weissmann, som
han ansåg värdig att ersätta honom i händelse af behof,
hade Katarina tre olika samtal med denne officer, och sedan
hon vridit och vändt honom åt alla håll, drog hon till sist
den slutsatsen, att han var »ett riktigt dumhufvud». Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
