Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 1. Regeringskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påstående, bli den lilles död. Men Dimsdale visade dem en
rubel, ocb fönstret blef genast öppnadt.
Denna anekdot antyder ännu ett allsmäktigt verktyg,
som tack vare landets seder ställdes till Katarinas förfogande
och som hon ej försummade att använda. Hon begagnade
det beslutsamt och till öfverdrift, på sitt vanliga sätt. Hon
gaf mycket och lät folk ta ännu mera. Slöseriet var
oerhördt inom förvaltningens alla grenar. En dag, då Katarina
hade en svår hufvudverk, smålog hon och sade, att hon ej
kunde förvåna sig öfver de lidanden hon utstod, hon hade
ju sett i sina räkenskaper, att hon använde ett poud (16
kilogram) puder om dagen till sitt hår! Efter denna detalj
kan man sluta sig till det öfriga. Men de räkningar, som
engelsmannen Harris skickade till sitt hof på, bland annat,
tiotusental pund sterling, som hans franska kollega användt
för att muta kejsarinnans ämbetsmän, voro ej mindre
fantastiska. Baron de Breteuil var den ende franske minister
på denna tid, som fått fullmakt att använda en betydlig
summa på detta sätt — ända till en million francs. Och
han begagnade den ej. Hans efterträdare hade mycket svårt
för att få några tusen francs, afsedda att köpa inflytelserika
personer eller några hemliga aktstycken. Och dessa försök,
hvilka i Versailles betraktades som onödiga och farliga, hade
i allmänhet ingen framgång under Katarinas regering. En
af kejsarinnans tjänstemän, som hade eller tycktes ha längtan
efter en elegant vagn tillverkad i Paris, ändrade tanke innan
han hade fått presenten, och omtalade detta för tsarinnan,
som själf dikterade för honom ett ironiskt artigt afvisande
bref. Efter baron de Breteuil, i den långa raden af ombud,
representerande den franska politiken, som efterträdde honom
i Petersburg, var det endast grefve de Ségur, som lyckade»
utöfva något verkligt inflytande, och penningen, som han
för öfrigt skulle haft mycket svårt att begagna sig af,
spelade härvidlag ingen roll.
Från 1762 till Katarinas död fanns det blott en enda
stor mututdelare i hennes rike — och det var hon själf.
Säkert är, att hon begagnade sig af detta medel
hufvudsakligast för rikets bästa, så som hon uppfattade det, och
att hon därvid kom i tillfälle att utföra många storverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
