Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men redan 1764 hade Iwan af Braunschweigs död stänkt
en ny blodfläck på henne, som tack vare dramat på
Ropscha stod där omstrålad af den nya regeringens gloria.
Iwan var, som man erinrar sig, den lille tvåårige kejsaren,
som 1741 störtades af Elisabeth. Först inspärrades han med
sin familj på Holmogory vid Hvita hafvet och sedan ensam
i Schlüsselburgs fästning. Han hade växt upp i fängelsets
mörker och påstods vara sinnessvag; men han hade regerat,
och en liknande kupp som den, hvarigenom han blifvit
störtad från tronen, kunde sätta upp honom där igen; han
var fortfarande en hotelse. Han vållade till och med oro
hos Voltaire, som förutsåg, att filosoferna ej skulle få någon
vän i honom. I september 1764 försvann han. Händelsen
har varit föremål för motsägande skildringar och
kommentarier, hvari historien löper stor fara att råka vilse. För
att göra sin kejserliga väninna en tjänst, åtog patriarken
på Ferney sig att stufva om händelsen. Äfven andra
arbetade därpå, Katarina först och främst. De fakta man
känner till äro följande. En officer vid namn Mirowitsch,
som hörde till bevakningen på Schlüsselburgs fästning,
öfvertalade en del af den trupp han hade under sitt
kommando att vara honom behjälplig med att befria »tsaren».
Men Iwan hade hos sig två vaktare, hvilka nyligen fått en
sträng order: de skulle hellre döda fången än låta honom
undkomma. Och de dödade honom. Katarina blef
misstänkt för att vara delaktig i detta mord; man trodde, att
det var en komplott mellan henne och Mirowitsch. Denne
lät visserligen döma och afrätta sig utan att säga ett ord,
men hade man ej inbillat honom, att han skulle bli
benådad i sista ögonblicket? Det fanns prejudikat: under
Elisabeth hade flera höga dignitärer, Ostermann bland andra,
sålunda blifvit benådade af kejsarinnan i det ögonblick, då
deras hufvud redan låg på stupstocken.
Processen företedde några egendomliga detaljer: på
kejsarinnans särskilda befallning vidtog man inga åtgärder för
att upptäcka några medbrottslingar, som dock förmodligen
funnos. Man oroade ej Mirowitschs släktingar. Men det
skulle vara ovärdigt att grunda en anklagelse på så svaga
indicier. Katarina visade vid detta tillfälle ännu en gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
