- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
312

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfvervinna detta motstånd. Ett kejserligt manifest af den
14 december 1766 blef hastigt åtlydt. Endast få
valkollegier afhöllo sig från att skicka ombud. Blott Lillryssland
passade på tillfället och lade sina separatistiska tendenser i
dagen. Valförsamlingarna fingo sex dagar på sig för att
diskutera de besvärshandlingar, som skulle inlämnas. Oaktadt
denna korta frist blef arbetet på det hela taget ganska bra
utfördt. Utöfvandet af petitionsrätten hade förberedt
sinnena. Det fanns så mycket att klaga öfver! Omkring 1,500
besvärshandlingar uppsattes, hvaraf två tredjedelar
inlämnades af bönder — fria bönder naturligtvis, bönder från
Lillryssland och kronodomänerna; de lifegna, d. v. s. den
stora majoriteten, hade ingen röst. Några af inlagorna,
i synnerhet de, som utgingo från adeln, tycktes affattade på
ett sätt, som gaf Voltaire rätt. Så t. ex. förklarade adeln
i Murom sig ej ha något att begära och absolut ingenting att
beklaga sig öfver.
Men i allmänhet saknades icke
ansökningar och klagomål, och lagstiftarnes arbete blef väl
förberedt.

Något, som Katarina ej hade tänkt på, var att på
förhand organisera detta arbete. Det kom hon ej att tänka
på förr än i april 1768, ungefär nio månader efter mötets
öppnande den 31 juli 1767. Det reglemente hon då lät
sätta upp gjorde ingen nytta. Kodifikationsarbetet hade
öfverlämnats till nitton olika kommittéer, som delade
göromålen sins emellan. Och där stannade det. Själfva
lagstiftande församlingen blef en läsecirkel. Man läste där den
af Katarina författade Instruktionen och grät af rörelse
öfver den åkallan, hvarmed den afslutades. Men det förstås,
kejsarinnan var närvarande i sin loge. Sedan läste man
besvärshandlingarna. Tvärt emot hvad man väntat
blefvo sammankomsterna mycket fredliga. Men det var ej heller
några egentliga diskussioner. Anmärkningar gjordes
stundom om de upplästa besvären, men de framställdes för
det mesta i form af kollektiva utlåtanden från en grupp af
deputerade och kommo vanligen för sent. Man läste upp
någonting annat och gick vidare.

Det fanns ett viktigt skäl, som hindrade församlingen
från att uppfylla sitt ändamål: de flesta af dess medlemmar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free