Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
generaltulldirektören V. Dahl, uttalade hon den tanken, att man genom
att rifva upp denna fråga riskerade att framkalla en
revolution, liknande den i Amerika. Hon hade tydligen mycket
ofullständiga begrepp om hvad som nu tilldrog sig på andra
sidan oceanen. »Men hvem vet?» tillade hon. »Jag har ju
lyckligt fullbordat så många andra saker!» År 1775, då
hon skref till sin generalprokurator, furst Wjazemski,
framhöll hon ännu nödvändigheten af att göra någonting för
de stackars lifegna, annars »skola de förr eller senare själfva
ta sig den frihet vi nu vägra dem». Grefve Bludof påstår
sig 1784 ha sett i kejsarinnans händer ett förslag till ukas,
som bestämde, att lifegnas barn födda efter 1785 skulle bli
fria. Denna ukas såg aldrig dagen. I kejsarinnans papper,
som funnos efter hennes död, träffade man på ett annat
förslag till organisation af de fria bönderna, särskildt de
900,000 lifegne, som blifvit fria genom indragningen af
kyrkogodsen. Detta dokument har offentliggjorts i tjugonde
delen af Recueil de la Société impériale d’histoire russe. De
talrika rättelserna i originalet, som är helt och hållet skrifvet
med Katarinas stil, visa, att hon arbetat länge därpå. Hon
har för öfrigt endast kommit till den tämligen besynnerliga
och förmodligen olyckliga idéen att tillämpa de municipala
institutionerna på landtlifvets så helt olika förhållanden.
Äfven denna plan blef utan resultat.
Det fanns ännu flera skäl till, att så skulle bli
förhållandet. Katarinas upphöjelse på tronen 1762 hade varit ett
verk af adeln eller åtminstone af en elitgrupp, som skulle
ersätta den, och icke af folket. Däraf följde för den nya
tsarinnan en tvingande nödvändighet att stödja sig på denna
adel och ta hänsyn till den. Redan före tronbestigningen
hindrade för öfrigt icke Katarinas liberalism och »filosofiska
anda» henne från att visa en viss förkärlek för de gamla
familjerna. Hennes memoarer intyga det. Med tiden satte
hon i stället för den gamla adeln, släkterna Narischkin,
Soltikof och Galitzin, hvaraf hennes första omgifning utgjorts,
en nyskapad aristokrati, hvaribland namnen Orlof och
Patjomkin glänste. Men det var blott ett byte. Å andra sidan
är det att märka, att en så frisinnad man som Diderot,
sedan han tillsammans med furstinnan Daschkof granskat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
