- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
321

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sina husbönders sida har hon upphäft rättigheten till direkt
klagan för suveränen och därigenom borttagit det enda, för
öfrigt högst otillräckliga korrektiv, som till en viss grad
mildrade de vidunderliga missbruken. Först skickade man
de klagande till deras ägare, d. v. s till deras bödlar, sedan
dömdes de att piskas. År 1765 ersatte en senatsukas
piskningsstraffet med knutning och tvångsarbete. En fransk
målare vid namn Velly, som 1779 hade i uppdrag att måla
kejsarinnans porträtt, var nära att få göra bekantskap med
denna nya lagstiftning, då han under en sittning passat på
och framlämnat en böneskrift till hennes majestät. Det
behöfdes diplomatisk inblandning, för att han skulle bli
räddad ur detta dilemma. Beträffande själfva lagen
angående lifegenskap var storverket under Katarinas regering
införandet af den ryska allmänna lagen i Lillrysslands f. d.
polska provinser, d. v. s. förvandlingen af de fria bönder,
som funnos där, till lifegna fjättrade vid jorden.

Under ett samtal med Diderot 1774, hvarvid denne
talade med en viss afsmak om den osnygghet han iakttagit
hos bönderna i trakten af Petersburg, skall kejsarinnan ha
svarat honom: »Hvarför skulle de ha omsorg för en kropp,
som inte är deras egen?» Detta bittra yttrande, om det
någonsin uttalats, karakteriserar det sakernas tillstånd, med
hvilket hon till sist låtit sina humanistiska sträfvanden ingå
en kompromiss.

I en serie annonser, som 1798 inflöto i Petersburgs Gazett
utbjödos — jämte en holsteinsk hingst, som var till salu —
några exemplar af »Instruktionen för lagstiftande
församlingen,» hvilka lågo kvar på akademiens tryckeri, och
därunder stodo följande rader att läsa:

»Om någon vill köpa en hel familj eller en ung man och
en ung flicka särskildt, kan han vända sig till sidentvätterskan
midtemot Kasankyrkan. Den unge mannen, som heter Ivan,
är tjuguett år; han är frisk och stark och kan frisera damer.
Flickan, som är femton år, välväxt och frisk, kan sy och
brodera. Man kan få undersöka dem och köpa dem för
måttligt pris.»

Det var sammanfattningen af de resultat Katarina som
lagstiftare lämnat i arf till sin efterträdare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free