Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmuntrade Katarina just icke dessa känslor. På
kongressen i Fokschany 1772 gjorde Gregor Orlof, som ej hade
sett ett slagfält, anspråk på att tala i befallande ton till
Rumiantsof, segraren vid Kagul, och det var nära att han
verkligen fått öfverbefälet sig tilldeladt. Men för Rumiantsof
blef det blott ett ombyte af rival. Några år därefter måste
han vika för en ny favorit. Då arméen ej längre hade
Rumiantsof i spetsen för sig och ännu ej hade fått Suworof,
var den i allmänhet illa kommenderad. Men soldaten var
sådan man alltid har sett honom sedan dess, sådan som
han ännu i våra dagar visat sig utanför Plewna, och han
hade endast att strida med turkar, hvilka så att säga voro
besegrade genom den europeiska taktiken, redan innan de
hade kämpat, eller polackar, hvilka liksom turkarne i
afseende på krigskonst voro två århundraden efter sin tid.
Katarina undvek sorgfälligt alla sammanstötningar med
Västerlandets disciplinerade trupper. Då hon försökte en
brottning med svensken, som ändå var en obetydlig
motståndare för Ryssland fick hon ångra det. På andra håll
segrade hon för billigt pris, efter hvad prins Henrik af
Preussen sade. Men det är höjdt öfver allt tvifvel, att
hennes okufliga energi och hennes djärfhet bidragit till att
skänka hennes fanor seger.
Sakkunniga domare ha beskyllt henne för att ha
förfuskat Peter den stores verk, isynnerhet beträffande den
militära förvaltningen. År 1763 stadfäste hon en reform,
som helt och hållet öfverlämnade regementena i
öfverstarnes händer; Peter hade anförtrott administrationen åt
inspektörer, hvilka tjänstgjorde vid generalkommissariatet,
d. v. s. en starkt centraliserad intendentur. Uppgifvandet
af denna administration gaf anledning till talrika missbruk.
Enligt grefve de Ségurs uppgift räknade ryska arméen 1785
en effektiv styrka af omkring 500,000 man, däraf 230,000
man stående trupper. Ségur anmärkte emellertid, att den
på krigsbyråerna rådande oredan ej medgaf, att man kunde
erhålla särdeles noggranna underrättelser och att de
officiella siffrorna måste mottagas med försiktighet. Han
tillade: »Flere öfverstar ha tillstått för mig, att de förtjänade
3 à 4,000 rubler årligen på sina infanteriregementen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
