Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Katarina betraktar i början dessa demonstrationer med
mycken köld. »Fransmännen,» skrifver hon, »ha blifvit
förtjusta i mig som i en ny hårklädsel, men tålamod, det
kommer ej att räcka längre än alla andra moder hos dem.
De ryska damerna känna sig säkerligen mycket smickrade
af den artighet, hvarmed man öfverhopar dem i Versailles;
man skämmer bort dem för mig, och då de komma tillbaka,
äro de pretentiösa. Hvad herr Fagot beträffar, anser jag,
att han endast handlat i sitt yrkes intresse, men det är
egendomligt, att modet kommer från norden och ännu
egendomligare att norden och i synnerhet Ryssland äro på
modet i Paris. Hum! Sedan man tänkt, sagt och skrifvit så
ondt därom! Man måste åtminstone erkänna, att det ej
finns någon konsekvens i allt detta. Jag hoppas, att yrseln
skall vara förbi, då detta bref anländer.» Vi ha redan
berättat, huru kejsarinnan behandlade de prof på franska
moder, som storfurstinnen Paul förde med sig hem till
Petersburg. Mademoiselle Bertin, som mottog underrättelsen
om denna olycka, just då hon lämnade Marie-Antoinettes
rum, skrek af raseri.
»Hon försvarade sitt bjäfs,» berättar Grimm. »Men
hon valde ej det rätta ögonblicket. Som det var den tid
på året, då hon hade för vana att lämna in sina räkningar,
blefvo damerna ense om att anse bjäfset öfverflödigt och att
ge Katarina den stora rätt emot lilla Bertin.»
Det var grefve de Ségur förbehållet att framkalla en
afgörande förändring i kejsarinnans sätt att bedöma
Frankrike och fransmännen. Den franska diplomatien hade
ändtligen funnit en lämplig skådespelare för den roll, som hans
allra kristligaste majestäts representant måste spela i
Petersburg. Ségur, som anländt till sin post den 12 mars 1785,
skref den 3 juni följande: »I natt skall jag sofva på
Tsarskojezelo, och i morgon reser jag med kejsarinnan.
Diplomatiska kåren är lika förvånad som afundsjuk öfver denna
ynnest, och denna resa, som endast företages för roskull,
ger onödigtvis anledning till många dåraktiga politiska
spekulationer.» De politiska spekulatörerna hade icke helt
och hållet orätt: denna resa var början till ett nytt kapitel i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
