Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det gällde fortfarande »att förmå Frankrike till att göra
rustningar, som kunde imponera på England». Man
räknade i synnerhet på Mirabeau. Simolin skref därom:
»Herr de Mirabeau har fullkomligt uppfattat alla
antydningar och låtit förstå, att nationalförsamlingen ej skall
med likgiltighet åse en engelsk eskaders sändande till
Östersjön och att dess afsikt i så fall vore att utrusta eskadrar
i Frankrikes hamnar. Denne deputerade, som är själen i
diplomatkåren och hvars åsikt är af stor betydelse, skulle
ådagalägga en ännu handlingskraftigare välvilja, om den
från alla håll stöttades med de medel, som England och den
preussiske juden Efraim så rikligt använda gentemot
jakobinerna. Det är kändt, att den senare sedan sin vistelse i
Paris har lyft 1,200,000 francs. Det är ej lika lätt att veta
beloppet af de summor, hvaröfver den engelske ambassadören
förfogat. Men hvad som är säkert är, att man med pengar
kan utverka allt af patriotismen hos de deputerade, som
styra Frankrike, att herr de Mirabeau ej är omottaglig för
denna lockelse, och att hans omgifning (sic), som är en
ofantligt intelligent man och mig tillgifven, helt och hållet skulle
öfvergå på vårt hofs sida, om jag kunde förespegla honom
hoppet att bli belönad för sina tjänster.»
I marginalen på denna depesch skrifver Katarina:
»Ypperligt, om han inte är död». Man visste verkligen redan
i Petersburg, att den store tribunens lif var hotadt. Den 4
april 1791, efter katastrofen, skrifver Simolin till Ostermann:
»Denne man borde ha dött för två år sedan eller lefvat två
år till». Två år förut hade den ryske diplomaten ännu ej
funnit några kanaler till denne allsmäktige folkrepresentant,
som hade en så tjänstvillig »omgifning». Han kallade
honom då aldrig annat än »en modern Catilina». Ostermann
uppmanade honom nu att i nationalförsamligen uppsöka en
annan inflytelserik man, som kunde ersätta Mirabeau och
som var lika medgörlig. Men det var ingen lätt sak. Simolin
gjorde sitt bästa för att dra fördel af en situation, som blef
allt mera brydsam för hvarje dag, och att ta hänsyn till
lagstiftande församlingen på samma gång som han bibehöll
ett godt förhållande till hofvet. I juni 1791 fritog han
offentligt fru Korff, en rysk dam, för all delaktighet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
