Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha i Ryssland grundligt vederlagts. En punkt tycks
åtminstone sålunda å ömse sidor ha till fullo bestyrkts,
nämligen transaktionens föga hederliga karakter.
Nyttighets- om icke nödvändighetsskäl ha visserligen, såsom ingående i
det stora, allmänna skälet, statsskälet, åberopats å ömse sidor,
för att ursäkta den i och för sig fördömliga handlingen.
Olyckligtvis — lyckligtvis för moralen, vågar jag säga —
är detta återigen ett ganska omtvistligt påstående, till och
med och i synnerhet med afseende på Rysslands intressen
vid den tid, då Katarina sattes till att bevaka dem. Och
det är också den enda sida af frågan, som faller inom ramen
för denna studie och här kräfver en kort undersökning.
Vi hoppa öfver alla betraktelser från känslans och
rättvisans synpunkt. Det är en känd sak, att de ej ha någon
talan i en sådan fråga. Hvilken stor stat har någonsin
konstituerats utan att dela någon eller något? Vi kunna blott
finna ett undantag från regeln, och det är just Polen: det
har aldrig annekterat annat än länder, som öfverlämnat sig
frivilligt. Men också har det blifvit mer än tillräckligt
bevisadt, att denna märkvärdiga stat icke var någon stat med
lifskraft. »Den, som ej vinner något, han förlorar,» har
Katarina sagt. En makt, som ej tar något från sina grannar,
är en makt, som ej har sundt förnuft. Polens grannar ha
bevisat det genom att ta det helt och hållet, och det är
sannolikt bra gjordt.
Vi lämna också principfrågan å sido, ehuru det kan
vara farligt för ett land att sätta sig öfver denna hänsyn,
då den sålunda missuppfattade eller förfalskade principen
är själfva ursprunget till dess tillvaro, d. v. s. det viktigaste
af alla statsskäl. Panslavismen är enligt dess förfäktares
åsikt icke blott en politisk lära, den är en geografisk och
etnisk verklighet, som har framtiden för sig. Ända till det
sjuttonde århundradet, säger man, hade Polen utsikter att
en dag bli härden och verktyget för dess genomförande.
Sedan var det förbi, och Ryssland uppträdde som laglig
arftagare till Jagellonernas polsk-lithauiska monarki.
Förfäktandet af den slaviska rasens rättigheter, försvaret af de
gemensamma intressena, utgöra ännu i dag för Katarinas
efterträdare ett oafvisligt program, nödvändigt för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
