- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
377

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

historia. Det är kärnpunkten i det ansvar, som blir en följd
däraf.

Man kan tänka sig prins Henriks förskräckelse. Han
begär audiens hos kejsarinnan. Katarina låtsar ta saken
lätt. Hon skämtar i glädtig ton om det österrikiska
regenthusets omättliga snikenhet, men midt under skämtet låter
hon undfalla sig följande ord:

»Om de ta för sig, hvarför skulle då inte alla göra det?»

Och så är Polens dom uttalad.

Ja, hvarför skulle ej Preussen å sin sida ockupera
biskopsdömet Varmie? Det är grefve Zahar Tschernischof,
som framställer denna fråga. Och då preussaren tvekar och
ej vågar föra öppet språk och påpekar broderns fullständigt
korrekta handlingssätt att endast förlägga truppkordonger
utmed Polens gräns, utan att tillåta sig något ingrepp, gör
Katarina en stormlöpning:

»Hvarför inte göra ett ingrepp?»

Längre fram, under sina samtal med grefve de Ségur,
tillskref prins Henrik sig äran af att icke allenast ha
tillmötesgått de sålunda gjorda antydningarna, utan också att
ha framkallat dem. Då skulle Katarina ha utropat: »Det
är en ljusglimt!» Han skröt; det bevisar hans korrespondens.
Ljusglimten kom från Katarina själf, och det var Österrike,
som framkallade den första gnistan.

Anmärkas bör, att Fredrik i första ögonblicket ej visar
någon entusiasm för idéen, den nyss af honom själf
omhuldade idéen, som sålunda kommer tillbaka till honom
från det ställe, dit han skickat den, men i en för honom
ny och ännu ej tillräckligt tilltalande form. Biskopsdömet
Varmie? Hvad vill man, att han skall göra med det? »Det
är inte värdt sex pfennige.» Han önskar fred och vill ej
ha den grumlad för småsaker. »Österrikes förvärf? Ett
polskt distrikt? Återigen en bagatell! Han har annat att
göra än att tänka på sådant. Det angår honom icke.»

Gör han narr af sin bror, då han för detta språk i de
bref han sänder honom? Kanhända. Förmodligen vill han
också vinna tid att förbereda sig och sondera terrängen.
Ty plötsligt, den 20 februari 1771, ändrar han tankar. Den
dagen dikterar han två till grefve Solms, hans representant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free