Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
England i våra dagar köper Indien af dess rajahs, och spelet
är vunnet.
Porten ville protestera, men Katarinas förbund med
Joseph bragte den att tiga tills vidare. Joseph underkastade
sig »detta fullbordade faktum» i hopp om vederlag. Hans
bror Leopold blef orolig; Katarina skall nu sätta sig i
besittning af Konstantinopel när hon vill, sade han. Men han
rådde icke. Storfursten Paul blef förskräckt: om Frankrike
skulle ta illa upp?— »Än sedan?» svarade Katarina.
Frankrike inskränkte sig till en diplomatisk åtgärd: det erbjöd
sig att medla för att Porten skulle finna sig i den nya
ordningen, på villkor att Ryssland förband sig att ej gå längre
och att ej hålla någon flotta i Svarta hafvet. Katarina
vägrade bestämdt, och icke nog med det: då Joseph II i
juni 1787 följde kejsarinnan till Krim, såg han redan i
Sevastopols hamn en eskader färdig att hissa segel. Han
uppgaf ett utrop af beundran. Katarina å sin sida räknade
ut, att från Baktschisaraï, de tatariska khanernas forna
residens, där hon tillbragte en natt, var det endast fyrtioåtta
timmars sjöresa till Konstantinopel. Och denna upplysning
meddelade hon sin sonson Konstantin.
Det andra turkiska kriget har kejsarinnan i sitt sinne
beslutat redan i detta ögonblick. Det är visserligen Turkiet,
som i juli månad 1787 tar första steget genom att uppsätta
ett ultimatum, som till andemeningen är detsamma som en
utmaning, och sedan fängsla Bulhakof. Men Katarina och
Patjomkin gjorde allt för att framkalla detta sista utbrott
af förbittring. Genom ständigt nya anspråk, trakasserier
och förödmjukelser trängdes den olyckliga Porten in i en
af dessa situationer, då man ej längre väger utsikterna till
seger och till och med själfmord tycks vara bättre än
overksamhet. Joseph II på sitt håll åtog sig samvetsgrant att
underblåsa elden, i hopp, att ej heller han skulle bli lottlös.
Då grefve de Ségur gjorde honom vördnadsfulla
föreställningar för att han eggade kejsarinnans krigiska tendenser,
svarade han: »Hvad vill ni jag skall göra? Den där
kvinnan är exalterad, det ser ni själf; turkarne måste ge efter
på alla punkter. Ryssland har talrika, nyktra, outtröttliga
trupper. Man kan få dem till hvad som helst; ni ser, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
