- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
387

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föga vikt man här fäster vid ett människolif. De anlägga
vägar och hamnar sju hundra lieues från hufvudstaden,
utan betalning och utan knot. Kejsarinnan är den enda
suverän i Europa, som verkligen är rik. Hon ger ut mycket
och öfverallt och är ingenting skyldig, hennes sedlar äro
värda så mycket hon vill.»

Härvidlag hade Ségur samma uppfattning som Joseph.
Det var emellertid blott en illusion, och det bevisade
händelserna snart. De trupper Patjomkin samlar på Krim äro
endast paradtrupper, flottan i Sevastopol är byggd af dåligt
virke. Alexej Orlof vägrar att ta befälet däröfver. Kriget
börjar med nederlag, och snart förlorar till och med Patjomkin
modet. Han går ända därhän att föreslå Krims utrymmande.
Katarina ensam fäller ej modet. Hon svarar sin favorit med
rådet att intaga Otschakof: »Tag Otschakof, och du skall
få se, huru de skola sjunka ihop som snön på stepperna, då
våren är kommen, huru de skola krypa som vattnet utför
sluttningarna ...» På samma gång fördubblar hon sina
ansträngningar. Hon tänker på att i Medelhafvet upprepa
1770 års segrar. Hela södra Europa är fullt af ryska
emissarier, en expedition förberedes under general Zaborofski.
Kriget med Sverige förhindrar dess fullföljande. Ställningen
tycks i det ögonblicket alldeles förtviflad. Men Katarina
uppger ej hoppet. Hon har för öfrigt intet val, säger hon.
»Hon kan ej ge vika utan att kompromettera sin ära, och
utan ära behöfver hon hvarken regera eller lefva.»

Intagandet af Otschakof i december 1788 eldar åter
hennes stolthet och ger ny fart åt hennes ärelystnad. I
januari månad följande år uttalar hon den öfvertygelsen, att
Patjomkin före sommarens slut skall vara i Konstantinopel.
»Om det går därhän,» tillägger hon, »får man inte tala om
det för mig alltför oförberedt.» Hon tänker därpå ännu i
april, men hennes bundsförvanters, österrikarnes, motgångar
bringa dessa förtidiga förhoppningar om intet. Lyckan, som
ånyo tycks gynna hennes egna vapen, ger henne åtminstone
någon tröst. Suworof och prinsen af Koburg slå turkarne
vid Fokschany; Suworof ensam utmärker sig vid Rymnik.
Patjomkin intar Bender, och denna krigsbragd fördunklar
i Katarinas ögon alla de andra. Då Ismail i sin tur öppnar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free