- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
391

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gore-Bohatyr (olyckshjälten) framställes på scenen och groft
förlöjligas. Kejsarinnans agenter, hvaraf Sverige vimlar,
och hennes anhängare, som äro talrika där, göra samtidigt
sitt bästa, och snart ser sig Gustaf angripen på sitt eget
område genom en resning bland sina undersåtar.
Anjala-förbundet hotar hans tron. Han tror sig vara förlorad. Och
det skulle han otvifvelaktigt ha varit, om ej Katarina, »för
vredgad för att se klart,» enligt Ségurs anmärkning, i sin
tur begått ett ohjälpligt fel: hon triumferar för tidigt öfver
sin seger och erbjuder sin motståndare fred, men på villkor,
att den upproriska finska armén skall tvinga sin konung
att återställa de gamla privilegierna i Sverige. Det är för
mycket för den svenska nationalstoltheten. Gustaf begagnar
sig skickligt häraf för att väcka sina undersåtars patriotism.
Han visar energi. Han sätter själf Göteborg i stånd att
tillbakaslå ett anfall af danskarne, som låtsas vara neutrala,
allt under det de skicka Ryssland hjälptrupper på grund af
en defensivallians af år 1773. Han utverkar Preussens och
Englands bemedling, och i slutet af 1789 är det Katarina,
som har anledning att betrakta sin ställning som förtviflad.

Fälttåget 1790 börjar illa för henne. Den 23 och 24
maj hör man i Petersburg dånet af de svenska kanonerna.
Man tänker ut ytterliga åtgärder. Man tänker på att
skicka till armén ända till skiltvakterna, som bevaka
hufvudstadens offentliga byggnader. Katarina måste läsa Plutarkus,
för att där hämta den själsstyrka hon behöfver. Hon är
nervös så som aldrig förr. Hon slites oupphörligt mellan
den djupaste nedslagenhet och glädjeutbrott eller anfall af
föga berättigad stolthet. Då en seger af amiral Tschitschagof
bereder Nassau-Siegen tillfälle att blockera Gustaf med sin
flottilj af roddbåtar, skyndar Katarina sig att sända emot
kungen ett fartyg med munförråd och ett förslag till
kapitulation. Men tyvärr, Gustaf lyckas bryta den kedja, som
håller honom fången, och Nassau-Siegen blir den 28 juni,
årsdagen af kejsarinnans kröning, slagen vid Svensksund.
Det spanska sändebudet Galvez inleder då en
underhandling, som Katarina hälsar med tillfredsställelse, och freden
undertecknas den 14 augusti 1790 på grundval af status quo.
Men en paragraf i fördraget innehåller, att Ryssland afstår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free