Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 1. Katarinas litterära, artistiska och vetenskapliga sympatier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vuol farmi) ett nöje, skall han vara god och skrifva till den
gudomlige Reiffenstein, att han skaffar mig två bra
arkitekter, italienare till börden och skickliga i sitt yrke, som han
med kontrakt skall anställa i hennes kejserliga ryska
majestäts tjänst för så och så många år och som han skall skicka
från Rom till Petersburg som en knippa verktyg.» Verktyg,
ja, det är just rätta ordet, verktyg, som man begagnar och
kastar bort, då de äro utnötta eller då man träffat på bättre
eller lätthandterligare. Så gör hon med Falconet. Hon
tillägger följande förmaning till Grimm: »Han skall välja
hyggliga och förståndiga karlar, inga sådana som Falconet,
de skola gå på jorden, inte i luften.» Hon vill ej, att de
skola ha någon högre flykt. »En Michelangelo,» har någon
mycket riktigt sagt, »skulle ej ha stannat i tre veckor vid
Katarinas hof.» För att kunna stanna där i tolf år, måste
Falconet ha haft en föga vanlig motståndskraft och en riktig
passion för det arbete han åtagit sig och hvari han inlade
hela sin själ. Men då han slutligen reste, var han bruten.
Utom honom behöll Katarina inga andra utländska
konstnärer hos sig för längre tid än medelmåttor: Brompton,
en engelsk målare, elev af Mengs; König, en tysk skulptör.
Brompton målar allegorier, som kejsarinnan är förtjust i,
ty det är politiska allegorier. »Han har målat mina bägge
sonsöner, och det är en förtjusande tafla: den äldre roar sig
med att hugga af den gordiska knuten, och den andre har
helt fräckt svept in sig i Konstantins fana.» König gör en
byst af Patjomkin. Då fru Vigée-Lebrun anländer till
Petersburg 1795 som en redan erkänd storhet, erhåller hon
öfverallt ett smickrande mottagande, utom vid hofvet.
Katarina finner hennes sällskap föga angenämt och hennes
taflor så dåliga, »att man måste vara bra inskränkt för att
kunna måla så».
Och de ryska konstnärerna, hvad gör hon med dem?
Har hon någon tanke på att upptäcka infödda talanger,
uppmuntra dem och hjälpa dem fram? De nationella
celebriteterna under hennes regering äro på detta område lätt
räknade. Det är Scorodumof, en gravör, som studerat sin konst
i Frankrike, som hon 1782 skickat efter från Paris, för att
anställa honom i sin tjänst, och som en resande (Fortia de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
