- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
423

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 2. Katarinas författarskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antydde. Hon gör ur gamla krönikor utdrag, som behandla
den helige Sergejs lif och handlingar, för hvilka man ej kan
antaga att hon hyser något särskildt intresse. Hon öfvar
sig med att kopiera kyrklig gammalslaviska, som hon ju ej
nödvändigt behöfver vara hemma i för att fullgöra sina
plikter som ortodox härskarinna. Hon kan ej läsa en bok
utan att klottra dess marginaler fulla med sin stora,
oregerliga stil. Hon gör upp fest- och konsertprogram. Liksom
en viss statsman i våra dagar endast tänkte, då han talade,
kan man tro om henne, att hon måste skrifva för att tänka.
Och liksom han berusade sig med sina ord, berusade hon
sig med sitt bläck. Pennan skenade i väg med hennes
tankar och förde henne på irrvägar. Det visste hon själf. Hon
skref till Grimm:

»Jag ämnade säga, att jag skall skrifva åt er, medan
jag är i farten med att klottra, men då erinrade jag mig,
att jag är här och ni i Paris. Jag råder er att diktera, ty
det rådet har man gifvit mig hundra gånger; lycklig den,
som kan begagna sig däraf, mig förefaller det omöjligt att
skrifva oförnuftiga saker med en annans penna. Om jag
sade till en annan det, som flyter ur min penna, skulle han
ofta ej skrifva det jag sade honom.
»

Huru kan hon få tid att skrifva allt hvad hon skrifver?
Hon stiger upp klockan sex om morgnarna för att med
pennan i handen prata ogeneradt med sin förtrogne. Oaktadt
dessa arbetsamma vanor är frågan dock ännu en gåta för
oss. Den 7 maj 1767 befinner kejsarinnan sig ute på en
inspektionsfärd på Wolga i ett förskräckligt väder. Hon
passar på att skrifva ett långt bref till Marmontel, som nyss
har skickat henne sin Bélisaire. Det är att märka, att som
hon är fullständigt oförmögen att låta det mekaniska
nedskrifningsarbetet föregås af ett intellektuelt arbete, som
ordnar innehållet, måste hon i allmänhet börja om flera gånger,
då det gäller att sammansätta en skrift, hvarvid hon fäster
vikt. Så t. ex. äga vi två koncept till ett bref, hvilket hon
1768 skref till akademien i Berlin, som erbjudit henne
hedersledamotstiteln. Ibland skrifver hon ännu flera koncept, ty
hon tycker ej om att radera. Om uttrycket eller frasen,
som flutit ur hennes penna, ej behagar henne, kastar hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free