Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 2. Katarinas författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som det synes, behöfver man ej få sina pjeser uppförda
i Paris för att göra sig en mycket smickrande föreställning
om deras mottagande af publiken, och det kejserliga diademet
skyddar ej mot denna lilla svaghet.
I Bedragaren och Den bedragne har Katarina velat
framställa Cagliostro och hans offer på scenen. De flesta af
hennes pjeser utgjorde polemik eller filosofisk, social och
religiös satir. Hon stred där tappert mot de idéer och
tendenser, de seder, till och med de personer, som
misshagade henne eller voro henne i vägen. Man kan också
säga, att hon däri nedlagt sin bästa författareinspiration.
Men hon hade icke den minsta grad af sinne för det
teatraliska. Det dramatiska elementet saknas helt och hållet i
hennes lustspel liksom i hennes dramer. Hvarken
kompositionstalang eller förmåga att framkalla effekter eller
skapande kraft; icke en enda typ bland alla hennes figurer,
men här och där lefvande drag hämtade ur landets seder,
fyndighet, godt lynne, verklig iakttagelseförmåga. Den
allmänna tendensen var Voltaires anda dämpad af vördnaden
för vissa känslor, bland annat den religiösa, som hon ej nog
kunde ta hänsyn till i den omgifning, där hon lefde.
Hufvudsyftet var en kamp mot de mystiska strömningarna, som
börja tränga in i samhällets högre lager och i det ryska
lynnets naturliga böjelser finna en kraftig bundsförvant.
Frimureriet och martinismen vill hon ofta åt. En dag
likställer hon frimurarne med den sibiriska schamansekten, som
hon försöker göra löjlig och förhatlig genom att beskylla
dem för att narra pengar af de enfaldiga och ockra på deras
lättrogenhet. Det är ämnet i Schamane Sibiriski, en pjes,
hvartill en artikel i Encyklopedien (le Théosophe) har gifvit
henne uppslag; samma ämne behandlas också i Obmanschtschik
(Bedragaren) och Obolschtschenie (Illusionen). Men hon
angriper också vid tillfälle andra villfarelser och löjligheter.
En af personerna i O Wremia! (öfversatt på franska under
titeln O temps! ô mœurs!), fru Hanjahina, är sysselsatt med
att inför en helgonbild göra femtio knäfall, som hon ålagt
sig i sin ortodoxa ifver. En bonde inträder, kysser hennes
fötter och lämnar henne ett papper. Hur vågar han störa
henne i ett sådant ögonblick? »Gå din väg, satan, afgrundens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
