Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 1. Hemlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’462
KEJSARINNAN.
tjänstemän, som aflösa hvarandra, inlämna rapporter och
begära instruktioner. Kejsarinnan har nu ofta hos sig sina
barnbarn, med hvilka hon leker på de lediga stunderna
mellan statsaffärerna. Kloekan slår fyra, och hon har gjort
sig väl förtjänt af den hvila och förströelse hon nu unnar
sig. Genom det långa galleri, som förenar Yinterpalatset
med Eremitaget, beger hon sig till denna sin käraste
vistelseort. Lanskoj eller Mamonof eller Subof följa henne dit.
Hon betraktar sina nya samlingar, öfvervakar deras
ordnande, spelar ett parti biljard och roar sig ibland med att
svarfva elfenben. Klockan är sex, det är dags att
återvända till sällskapsrummen, där mottagning skall äga rum.
Katarina vandrar långsamt omkring i salongerna, säger några
älskvärda ord här och där och sätter sig sedan till sitt
spelbord. Hon spelar whist à 10 rubler robberten, rocambole,
piquet eller boston. Alltid mycket låg insats. Hennes vanliga
medspelare äro: grefve Kasumofski, fältmarskalken grefve
Tschernischof, fältmarskalken furst Galitzin, grefve Bruce,
grefve Strogonof, furst Orlof, furst Wjasemski och de
utländska ministrarne. Katarina ger företräde åt de bägge
första, emedan de spela med eftertanke och ej lägga an på att
låta henne vinna. Själf uppbjuder hon hela sin
skicklighet-Kammarherre Tschertkof, som hon stundom väljer till
motspelare, blir regelbundet ond, förebrår sin härskarinna, att
hon spelar galet, och ibland slår ban korten i bordet
midtför hennes majestät. Hon blir aldrig stött, försvarar sitt
spelsätt så godt hon kan och tar de omkringstående till
skiljedomare. En dag vädjar hon till två franska emigranter,
som se på spelet.
»Snygga domare!» utbrister Tschertkof. »De ha bedragit
sin egen kung!»
Den gången befaller Katarina den ondsinte och taktlöse
spelaren att tiga. Som man ser, bar hon mycket svårt för
att vid sitt hof bibehålla den ton, som borde vara rådande
där. En annan gång, då bon spelar whist med grefve
Strogonof, general Ararof och grefve Stackelberg, förlorar
Strogonof oupphörligt. Till sist står han ej ut längre,
glömmer all konvenans, reser sig häftigt, öfverger partiet, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
