- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
484

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 2. Familjelif. Storfursten Paul

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’484

KEJSARINNAN.

förbittrad. Då markis de Vérac, Frankrikes dåvarande
minister i Petersburg, 1783 ville bindra en konflikt mellan
Ryssland ocb Turkiet ocb upprepade de föreställningar, som
hofvet i Versailles ej tröttnade på att göra, omtalade han,
hvilket föga smickrande, ja, nästan föraktfullt mottagande
dessa föreställningar rönt hos kejsarinnan och hennes
ministrar och uttalade sig i följande ordalag om en
antagonism, hvari hon såg en förhoppning för framtiden:
»Storfursten är afgjord motståndare till bela detta system af idéer;
denne furste, som är uppfostrad i salig herr grefve Panins
visa grundsatser, tänker endast med bitter sorg på det
beklagliga tillstånd, hvari riket skall blifva försatt genom
kejsarinnans gränslösa slöseri. Han betraktar anfallsplanen
mot turkarne som ett förslag, hvilket kan föra Ryssland till
fullständig undergång, och ban är personligen mycket
förgrymmad på (österrikiske) kejsaren, hvilken han betraktar
som upphofvet till denna plan.»

Sedan kriget utbrutit, opponerade Katarina sig mot att
storfursten skulle deltaga däri. »Det vore ett nytt bryderi»,
skref bon till Patjomkin. Hon tillät honom att bege sig
till Finland under kriget med Sverige, men Knorring, som
anförde den ditsända armékåren, försäkrade sig sedan ha
erhållit order att ej meddela hans höghet någon
operationsplan. År 1789, då det var fråga om en brytning med
Preussen, fick Pauls ställning en för Katarina irriterande, men i
synnerhet för honom själf hotande likhet med Peters under
de sista åren af Elisabeths regering. Hemska rykten voro
i omlopp. Kejsarinnans mycket omtalade grekiska plan
utgjorde ännu en orsak till ständig konflikt; den möttes af
storfursten med öppen fientlighet.

Under de ständiga förändringar, som år efter år
inträffade i kejsarinnans omgifning, lät Paul ibland förleda
sig att glömma sina skyldigheter som vördnadsfull son, och
favoriterna, antingen de hette Patjomkin eller Subof, ansågo
sig ej heller förpliktade att ta hänsyn till hans höghet. Då
storfursten en dag vid bordet gillade en af Subof uttalad
tanke, frågade denne högt:

»Har jag sagt en dumhet?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free