Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 2. Familjelif. Storfursten Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAMILJELIF. STORFURSTEN PAUL.
49 &
är då Rysslands minister i Köpenhamn. Paul skrifver till
honom:
»Som ni ser, är jag icke af marmor, och jag har icke
ett fullt så hårdt hjärta som många tro. Mitt lif skall
bekräfta det. ..
»Jag vill hellre vara hatad, i det jag gör godt, än älskad,
i det jag gör ondt.
»Om jag någonsin förtjänar något godt, så var säker
om, att jag skall i tysthet skrifva det på er räkning, liksom
på alla deras, som bidragit till att odla min torra natur.
»Det lysande är ingenting för mig; man blir tafatt, då
man vill vara det man icke är.»
Paul tycks ej heller ha saknat en viss naturlig
fyndighet. Under hans vistelse i Paris, vid en middag, som han
gaf för några litterära personer, förvånade La Harpe sig
öfver att höra honom kalla sin läkare Scheffer excellence. Då
Paul förklarade, att denna titel i Ryssland motsvarade
Scheffers plats på rangskalan, sade La Harpe:
»Men om läkarne äro excellenser i Ryssland, hvilken
rang skulle då tillkomma en författare där?»
»Om min mor vore här,» svarade Paul, »skulle hon
säkert kalla er ers höghet.»
Då grefven af Artois bad honom hålla till godo med
en af de engelska värjor, som ban beundrat hos honom,
sade storfursten:
»Jag ville hellre be er om den, med hvilken ni skall
ha intagit Gibraltar.»
Som man vet, beredde grefven af Artois sig på en
expedition till de spanska kusterna, som utföll illa.
Men kanske man ej bör sätta mycken tro till dessa
anekdoter. Arfvingarne till kejserliga kronor ha ej svårt
för att få låna. Hvad som inverkade ofördelaktigt både på
Pauls intelligens och hans goda hjärta, var den ytterliga
nervositet, om hvilken det talats så mycket. I oktober 1770
skref Sabatier till hertigen af Choiseul, att storfursten hade
haft »en förfärlig kramp och otvetydiga tecken till ett
anfall af mycket svår epilepsi». Sabatier ansåg sig veta, att
man, då Peter III störtades från tronen, kommit och skrämt
lille Paul med underrättelsen, att hans far ville ta lifvet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
