Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 2. Familjelif. Storfursten Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAMILJELIF. STORFURSTEN PAUL.
49 &
underverkets bedrifter omtalas dag för dag, hans genialiska
infall, bevisen på en intelligens, som är ovanlig för hans
ålder. En dag, då den förtjusande lille älsklingen är sjuk
och skälfver af frossa, finner Katarina honom utanför sin
dörr insvept i en stor kappa. Hon frågar, hvad det skall
betyda. »Det är en skiltvakt, som håller på att frysa ihjäl,»
svarar gossen. En annan dag frågar han en af kejsarinnans
kammarjungfrur, hvem han är lik. »Er mor,» säger hon,
»ni har samma drag som hon, precis samma näsa och mun.»
— »Det är inte det jag menar, mitt lynne, mitt sätt, hvems
likna de?» — »Hvad det beträffar, liknar ni mera farmor
än någon annan.» Den lille storfursten kastar sig nu om
den gamla flickans hals och kysser henne ömt. »Det var
just det jag ville höra!»
Detta drag är betecknande för den plats, som Paul och
Katarina intogo inom denna familj, där Peter Ill:s änka
slagit under sig all makt. Låt oss ytterligare läsa denna
passage i ett bref till Grimm, där det är fråga om den lilla
tillbedda varelsen: »Han kommer enligt min åsikt att bli
en utomordentlig människa, bara icke secondateriet fördröjer
hans framsteg.» Secondat, secondaterie, åter igen ord af
Katarinas fabrik, som hon använder om sin son och sonhustru,
äfvensom om alla de idéer i fråga om uppfostran, politik
och allt annat, som äro rådande på Pawlowsk och som i
allmänhet äro helt och hållet motsatta hennes egna,
åtminstone dem hon nu antagit, ty det är från baron Charles
Secondat de Montesquieu hon har lånat Pauls och hans
gemåls öknamn.
Lille Konstantin åtnjöt ej till en början sin farmors
ynnest i lika hög grad som brodern. Katarina tycker att han
har för bräcklig hälsa och för klen kroppskonstitution för
att vara sonson till en kejsarinna. »För den andre,» säger
hon, sedan hon talat med hänförelse om Alexander, »vill
jag inte ge tio sous; jag skulle misstaga mig mycket, om
han blef vid lif.» Men den yngre tar revanche en dag. Då
gossen växer till och blir kraftigare och drömmarna om
ett byzantinskt välde hägrar i fjärran, vaknar så
småningom Katarinas ömhet för det barn, som grekinnan
Helena ammat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
