Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 3. Favoritsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’500
KEJSARINNAN.
af Kurland; Katarina gör Poniatowski till kung af Polen.
Elisabeth hade nöjt sig med två ordinarie favoriter:
Rasu-mofski och Schuwalof; Katarina har flera dussin. Men icke
nog med det. Hon är icke allenast en måttlös natur, som
frigör sig från den vanliga begränsningen, hon är framför
allt en härsklysten ande, som föraktar alla fastställda regler
och gärna upphöjer sin egen vilja eller nyck till lag. Under
Anna och Elisabeth är favoritväsendet endast en fantasi,
men under Katarina blir det nästan en statsinstitution.
Men det är endast småningom som det går därhän.
Ända till 1772 är Katarina endast en suverän, som skaffar
sig förströelser på samma sätt som alla hennes företräderskor
på tronen. Man talar om hennes kapriser, liksom man
talade om Elisabeths, utan att ta större anstöt däraf. Tvärtom.
Då grefve de Solms skrifver till Fredrik, gör han visserligen
beträffande Gregor Orlof den anmärkningen, att »man kanske
nu skulle kunna namngifva handtverkare och lakejer, som
ha suttit vid samma bord som han», men han tillägger:
»Man är i Ryssland så van vid favoritväsendet, blir så föga
förvånad öfver en snabb upphöjelse, att man gillar valet af
en blid och artig ung man, som hvarken gör sig skyldig
till högmod eller fåfänga, som lefver på samma förtroliga
fot som vanligt med sina gamla bekanta och till och med
känner igen dem ute på gatorna samt undviker att blanda
sig i statens angelägenheter, om icke för att någon gång
rekommendera en vän.» Gregor Orlof nöjer sig dock ej
länge, eller rättare sagdt, Katarina nöjer sig för hans
räkning ej länge med denna anspråkslösa och tillbakadragna
roll, och grefve de Solms skrifver: »Hennes majestäts
passion är i tilltagande, och hon vill nu ha honom (Orlof) in
i politiken. Hon har låtit sätta in honom i de kommittéer,
som utnämnts till att reformera styrelsen.» Och det är nu,
om man får tro den preussiske ambassadören, som missnöjet
utbryter. Hetmanen Rasumofski ocb grefve Buturlin, bägge
två generaladjutanter, finna det plötsligt otillständigt, att
en man, som så kort tid förut stått så långt under dem,
blifvit deras like. Andra höga herrar, furstar och generaler,
äro skandaliserade öfver att nödgas vänta i munsjör Orlöfs
antichambre för att vara med vid hans lever. Förste kammar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
