Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 3. Favoritsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAVORITSYSTEMET.
521
Patjomkin. Ända till dess hade jag ej kunnat uthärda att
se människoansikten; de valde det bästa sättet: de började
gråta med mig, och då kände jag mig obesvärad gent emot
dem, men därmed var icke allt vunnet, ty genom att känna
för mycket hade jag blifvit okänslig för allt utom för
smärtan; den ökades och närdes vid hvarje steg och hvarje ord.
Men tro icke, att jag oaktadt denna fasansfulla belägenhet
försummat den minsta sak, som kräft min uppmärksamhet.
I de förfärligaste ögonblick begärde man mina befallningar
angående allting, och jag gaf dem med ordning och klokhet,
någonting som särskildt förvånade general Soltikof. Mer än
två månader ha gått utan någon lindring; slutligen ha några
lugna mellanskof kommit, först af timmar, sedan af dagar.
Som årstiden framskred och blef fuktig, måste man värma
upp rummen i Tsarskoje-Sjelo. De mina blefvo mycket onda,
ja, så häftigt förgrymmade, att jag den 5 september på
kvällen, då jag ej visste, hvart jag skulle ta vägen, lät en
vagn köra fram och begaf mig, oförmodadt och utan att
någon här anade det, hit till staden, där jag tog in i
Eremitaget, och i går var jag för första gången i mässan och
såg följaktligen för första gången alla människor, och alla
människor sågo mig, men det var sannerligen så påkostande,
att då jag begaf mig tillbaka till mitt rum, kände jag mig
så matt, att hvilken annan som helst skulle ha svimmat.
Jag borde läsa om edra tre sista bref, men jag kan
sannerligen inte ... jag har blifvit en djupt nedstämd varelse,
som till och med endast talar enstafvigt. Allt gör mig
sorgsen, och jag har aldrig tyckt om att väcka
medlidande ...»
En engelsk talare, lörd Kamelford, har sagt, att
Katarina hedrade tronen med sina laster, medan den engelske
kungen (George III) vanhedrade den med sina dygder.
Uttrycket är litet starkt, men man skall kanske finna, att
laster, som är i stånd att ta sig uttryck i en så rörande
form, förtjäna något annat än en smädlig och föraktlig
förkastelsedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
