Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Sammanfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMMANFATTNING.
533
vilja, en öfverlägsen konst att sätta i scen och en blixtrande
liflighet. Hon har för öfrigt aldrig gjort anspråk på att
kallas någon spirituell kvinna. Hennes germaniska ursprung
röjde sig i hennes sätt att skämta och göra ordlekar. Hennes
skämt var klumpigt. Hennes kvickhet var öfvervägande af
det drastiska slaget med en grundton af godt humör och
outtömlig munterhet. Lika litet gjorde hon anspråk på
någon verkligt solid eller mångsidig bildning. Hon påstod
sig gärna vara okunnig. Hennes läsning var tidtals ganska
omfattande, allt för omfattande och oregelmässig för att vara
grundligt smält. Hennes vetande, liksom i flera afseenden
också hennes regering, var enligt hennes eget uttryck
någonting »ryckvis». Hennes försök till vetenskapliga forskningar
komma en att dra på munnen. Hon talade och skref alltid
tämligen tafatt de tre språk hon vanligen begagnade. Men
hon gjorde något bättre än att lära sig ryska: hon
tillägnade sig nationens egen själ.
Hannes tankar och planer göra sig liksom hennes
handlingar skyldiga till det felet att sakna konsekvens. Hennes
bestämda åsikter och grundsatser äro mycket få till antalet.
Ehuru tyska, sätter hon intet värde på doktrinarism och
doktrinärer. Hon är en empirisk natur. Den tanke hon
var mest orubbligt trogen var idéen om hennes egen storhet,
som hon för öfrigt identifierade med sitt lands. Hon hade
också en politisk plan, som hon fasthöll med aldrig svikande
ståndaktighet; det var hennes regerings stora tanke, »den
grekiska planen», med andra ord Konstantinopels eröfring.
Allt öfrigt är endast kaos och ovisshet. Det händer, att
hon talar om sin »republikanska själ», på samma gång hon
förklarar, att det despotiska styrelsesättet är det bästa af
alla. På filosofiens område förklarar hon sig vara Yoltaires
väninna, men äfven jesuiternas. Hennes åsikter eller snarare
hennes tycken, frukten af hennes uppfostran och hennes
intellektuella umgänge med århundradets filosofiska och
frigörande andar, tyckas också ha undergått en betydande
förändring under loppet af hennes regering. I början
omfattade hon liberala åskådningar med mycken värme, men så
fick hon göra bekantskap med makten, och till och med de
mest människoälskande idéer antogo ett oväntadt utseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
