Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid tanken att springa undan för en qvinna... en
käring! Lika litet ville han tillstå för sig sjelf att han
var oändligt förlägen för ett nytt möte med Johanna,
— hvad var han då förlägen för egentligen? Så kom
lusten öfver honom igen att gömma sig eller gå bort
helt lugnt midt i hennes åsyn, när hon kom fram ur
skogen, men han hade samtidigt en brännande känsla
som höll honom qvar. Aldrig hade han vetat af
någonting dylikt förut, gräset doftade bedöfvande
omkring honom och det var som han med ens blifvit en
helt annan menniska, den han icke sjelf längre kände
igen.
Der stod han skamfull som en ertappad tjuf, när
flickan kom ut ur skogen. Hon bara sjöng och
drillade, utan att ge Ben vidare än en flygtig blick.
Men det var för mycket... en sådan missaktning
för honom, unga herren på herrgården! Bloden for
honom åt hufvudet och han hade kunnat slå till
flickan, så ond var han på henne utan att klart veta
hvarför. Han slängde på bössan och skulle ge sig af
med långa steg in i skogen förbi vallflickan utan att
se på henne, när hon i detsamma täcktes vända sig
om och helt nådigt fråga honom om han skjutit
någonting i träsket.
Nej, det hade han inte, — hade hon hört något
skott då?
Ja, hon hade tyckt sig höra som ett skott på
afstånd, men nu kom hon ihåg att det var åt helt
annat håll.
Jaså. Paus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
