- Project Runeberg -  Barndomsvänner. Ett nutidsöde. Del 1-2 /
18

(1886) [MARC] Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på åkern och några dörrar, lemnade på gafvel, slogo
bullrande igen borta på logen. Blåsten gnisslade med
väderflöjeln på magasinet och ryckte så häftigt i
arbetsklockan med sitt lilla tak öfver sig, att den
klingade till ett tag för sig sjelf och folket uppe på
höskullen såg spörjande ut i det tilltagande mörkret. Så
strök den i väg vidare söderut, bort öfver
ladugårdstaket, men kunde icke låta bli att titta in genom de
på glänt stående dubbeldörrarna till höskullen och
då flämtade talgdankarna på bord och takstolsutsprång
och lyktorna begynte svänga och vredo sig några hvarf
omkring helt oroligt, der de hängde i sina repstumpar.

Men under dem åt man qvällsvard i lugn och ro
efter välförrättadt skördearbete, och när man ätit och
druckit, tog man i plankorna och trälårarna, som
tjenat till bord och föste dem undan i ett nu. Strax
derefter gnälde två fioler och en klarinett till, borta bakom
hackelsemaskinen och långa Adam med Johanna
öppnade balen.

Det var icke utan att Ben gick omkring och var
svartsjuk hela den qvällen. Han såg henne,
vallflickan, från en helt ny sida. Hon var icke densamma
som den gången borta i stenröset vid den lilla insjön.
Ögonen glänste på henne och det fylliga bröstet svälde
der hon flög och slängdes i armarna på än den ena
drängen, än den andra. Icke en blick hade hon åt Ben
och han kände sig helt förödmjukad och liten, ty han
insåg hur svårt han hade att täfla om hennes ynnest
med de öfriga brunhylta och handfasta beundrarna.
Bland dem var långa Adam den ifrigaste och det gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katbarnd/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free