Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett stygn genom Ben, när han engång såg dem hand
i hand vandra bort till en vrå och sätta sig der.
Han smög efter dem i skumrasket med klappande
hjerta och fick då se långa Adam hålla sin älskade
helt plumpt om lifvet och stryka hennes händer,
medan de talade sakta och ifrigt. Ben blef icke bemärkt,
men hans qväll var förstörd från den stunden.
En obehaglig, qväfvande känsla af missunsamhet
och afund betog honom. Emellanåt kände han sig
ohyggligt förolämpad, såväl af Johanna som af långa
Adam och han knöt sina näfvar af hämdlust. Än åter
var han stojande glad med några jemnåriga pojkar och
sprang de dansande i fötterna med god flit, men så
när han oförsigtigtvis drack ut ett halfstop fradgande
sött hembrygdt öl för att släcka sin stickande törst,
kom en sådan beklämning öfver honom att han sökte
upp ett undangömt ställe tätt under takfoten och såg
derifrån tungsint ut i det stora rummet.
Det var omöjligt för honom att glömma huru
plumpt långa Adam hållit henne om lifvet och huru
de talat lågmält, med stämmor fulla af pinsam
förtrolighet. Hvad månne de hade talat om? En brännande
hetta steg honom i ansigtet. Och det var nu hon, hon,
som Ben hade drömt om hela sommaren och helt
allvarsamt tänkt på att gifta sig med, så snart han blef
karl engång. Nej, han hade ju bort fatta det af
hennes skratt den gången, — det var ju så rått och
förolämpande.
Förbi hans brännande blick gledo de klumpiga
paren, lyktorna lyste glåmigt der de dinglade och kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
