Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i förening med talgdankarna icke lysa upp höskullen
högre än till dess halfva höjd på midten. Derofvanom
försvann allt i mörkret. Fiolerna gnälde och golfvet
gungade i takt till dem, medan klarinetten då och då
skar igenom bullret med en skrikande falsk ton.
Öfver det hela en rå lukt af halm och ladugård. Hvad
det var rått och plumpt alltsammans! Och det här
kunde han finna nöje i.
Han smög förbi de dansande ut. Ingen saknade
honom och ingen märkte det ens. Ute var det rusk
och blåst. När han gick öfver bakgården mötte han
ett par i stickmörkret. De höllo hvarann om lifvet och
hviskade. Ben hade genast känt igen dem, men med
en fart som om han haft alla onda makter i hack och
häl efter sig, kilade han upp till karaktersbyggnaden,
öppnade farstudörren försigtigt och smög sig vidare in
i sitt rum.
Modren och syskonen voro ännu icke gångna till
sängs, men Ben hade ingen lust att kyssa dem till
godnatt. Han kröp i ett tillstånd af svidande bitterhet
under täcket, drog det öfver hufvudet och föll i gråt.
Lidelsen hade för första gången huggit sitt mäktiga
tag i de fina, skälfvande nerverna och ryste om
honom så hela bädden skakade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
