Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ångande och varma, med skalet brunstekt af hettan
och en präktig smak af jord när man åt dem strax
derpå med mycket smör och söt mjölk från torpet nära
bredvid.
Ben gick åt staden till mera besviken än nöjd.
Syberg tillfreds som alltid.
Ben gjorde en kalkyl öfver huru mycket hans
lilla eröfringsförsök kostat honom. Nej, — han hade
minsann inte råd till flera dylika! — Och så hade ju
de andra flickorna rest af med större delen af påsen,
som Sigrid Walborg bordt få ensam...
— — — — — — — — — — — — — — — — —
I den långa, bruna byggningen vid residenstorget
var lyceum inrymdt tillsvidare. Pojkarna stodo
uppradade till morgonandakten i den stora salen och det
var Benjamin Thoméns tur att begynna salmen, —
skolan hade intet harmonium ännu.
— Salmen 84, första versen!
Rektorn bläddrade i salmboken, fick reda på
nummern och såg bort till Ben bland de långa pojkarna
på högsta klassen. Ben tog fart och begynte sjunga
helt ensam, osäkert och med oklar röst, ty han var
midt i målbrottet. Första strofen fick han sjunga till
slut alldeles ensam, resten sjöng han i trio med
rektorn och matematikläraren, som också hade röst. Men
ingen af pojkarna föll in, endast en annan lika skroflig
stämma som Bens bjöd till att hjelpa af bästa förmåga.
Rektorn såg strängt ut öfver lederna, — ingen
sjöng. Då började han gissa att saken var sjuk, såg
lugn ut och fylde i med sin breda bas så det lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
