Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma åt så lätt och dessutom var han säkert mindre
skyldig än Ben.
Det uppstod ett stelt förhållande mellan de två
och den öfriga klassen och det räckte flera dagar. Ben
bar sitt hufvud högt och låtsade att han ej alls fäst
sig vid hela opinionsyttringen. Syberg var lugn som
om hela saken ej angått honom och sålde sin knäck
under qvarterna. Småningom gaf stelheten vika i små
praktiska angelägenheter, i jemförandet af
räkneexempel och delandet af cigarettstumpar, och när början
engång var gjord, kom det goda förhållandet snart
igen. Men Ben beslöt för sig sjelf att vara
försigtigare härnäst när det gälde flickor.
Ben öfvervann icke sin blyghet för Sigrid
Walborg — ty blyghet var det. Sedan sitt första djerfva
streck med knäcken hade han ej kunnat förmå sig att
tilltala henne vidare. Han led hellre oförstådd. Han
hade nu kommit derhän, att han alla aftnar bad en
brinnande bön för henne, oaktadt han lagt af att läsa
sina böner eljes. Såg han ett stjernfall under
vinterqvällarna, glömde han aldrig att önska sig Sigrid
Walborg till brud, — han hade hört att en önskan, som
säges högt medan en stjerna glider ned från fästet, går
i fullbordan.
När han såg henne på håll, blef han stående i ett
slags hänryckning, men i hennes närhet var han
alldeles omöjlig. Stel och otillgänglig blef han när det
gälde att prata och vara glad, och han plågade sig
sjelf ofantligt, genom att allt som oftast likväl utsätta
sig för hennes sällskap. Han fruktade alltid att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
