Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vågade intet skjuta upp mössan i nacken, han kunde
falla. Utför och utför... utan fotfäste och utan
förmåga att stanna... Skulle han göra ett försök med
skidstafven att känna efter om snön fans qvar under
honom?... Bara helt varligt... helt varligt.
Men stafven drogs bakut af luftdraget, så att han
fick pressa ner den med venstra armen... och han
pressade och pressade... ingenting! Ingenting under
honom... bara luften!
Utför och utför... utan barmhertighet.
Mössan blåste af honom, han kände det kalt och
friskt öfver sina bultande tinningar... men den der
farten... den ohyggliga farten som betog honom
andedrägten... och idkeligen ökades... Nu såg han snöfältet
långt under sig och der skymtade det ju som topparna
af en skog — långt långt der nere!... Det svindlade
för hans ögon... och så välte han. —
Men vid bädden hade hans mor stått en lång stund
och hållit sin ena hand på hans svettiga panna medan
hon med den andra for mjukt öfver håret och de
bultande tinningarna. Lexikonet, som han krampaktigt
hade hållit fast mellan sina knutna händer hade syster
Emmi med våld vridit ur dem helt uppskrämd af hans
förvridna ansigte der det arbetade och arbetade,
medan läpparna sögo efter luft.....
Och när de slutligen lyckades med en kall
kompress på pannan få honom vaken, låg han der
dödsblek med en matt uttryckslös blick, som såg förbi dem ut
i vårsolskenet öfver trädgården. Han gjorde ingen min
af att känna igen dem, ögonen föllo till af trötthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
