Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stampa i golfvet af raseri. Men han gjorde våld på sig
och sade med tårar af harm i ögonvrårna:
— Eller låt mig bli något annat då.
— Nej, — blif du sjöman — der taga de nog snart
hunden ur dig, så att du vänder hem igen — blif du
sjöman bara!
Fadrens röst lät så oändligt gäckande och han såg
på Ben med en så förkrossande min, att Ben ett
ögonblick tvekade på sin förmåga att slå sig fram utan
fadrens hjelp. Nästa ögonblick hade han rätat upp
sig igen, såg sin far stint i ögonen och sade i lugn
ton, såsom om han förbisett att det varit ett skämt å
fadrens sida.
— Får jag packa min kappsäck då?
— För all del var så god! — Ingenting hindrar ju
dig, så vidt jag vet —
Det stelnade till inom Ben. Fadren hade alltid
haft detta gäckande sätt med honom, men nu skulle
det bli allvar af — han skulle få se det!
— Ger pappa mig pengar till resan?
— Nej! — lät det, kort och bestämdt.
Det blixtrade till i Bens ögon, han kastade
hufvudet vårdslöst och missaktande tillbaka, räckte sin
hand till afsked och sade i fadrens egna, mest lugna
och gäckande tonfall:
— Adjö då — jag reser utan.
Men i detsamma brände en örfil på Bens högra
kind och en annan snedt öfver ansigtet. Han kom
hufvudstupa ut genom dörren till salen och var nära att
stupa raklång öfver ett veck i mattan. Fadren slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
