Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stannade midt i sina hushållsbestyr, för att lyssna, pappa
kom ut från sitt rum med pipan mellan tänderna, men
döttrarna fälde arbetet i knät och lutade sig
drömmande mot fönsterkarmen, medan vårluften derute låg
mild som en välsignelse öfver staden. Genom luften
summo långsamma, kärlekslängtande strofer: blott jag
vet, du tillhör mig... blott jag vet, du tillhör mig, och
när ekot sedan höll fast i det döende slutackordet,
smälte serenaden ljus och förhoppningsfull tillsamman
med de begynnande skuggorna långt borta kring
kullarna till en enda stor vårharmoni.
— Hvad de sjunga vackert, — hör ni Benjamin
Thoméns röst? sade flickorna och stodo med armarna
lindade om hvarandras lif och lyssnade efter mera.
Men båten drog längre och längre bort och allt
svagare ljöd andra tenorsolot i Suomis sång... broder
eger du ett hjerta...
På udden midt emot prestgården hade man tagit
i land. Toddyvattnet sjöd tyst och förbehållsamt
öfver elden i en kaffepanna och gaf endast då och då
sig luft, när en större mängd ånga lyfte på locket och
strömmade ut i smyg, — alldeles som hade det anat
att det var förbjudet i skollagen att koka för
lyceisternas räkning. Qvällsvarden låg ännu qvar i korgarna
under hvita servietter och väntade, men öfver dem och
de sorglösa glada sångame stodo björkarna luftiga och
ljusgröna i sina lyckligaste vårdrömmar.
Terminen var förbi med alla omsorger och
bekymmer och man sjöng... sjöng, så foglarna helt
afundsjuka stämde in och försökte öfverrösta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
