- Project Runeberg -  Barndomsvänner. Ett nutidsöde. Del 1-2 /
56

(1886) [MARC] Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ja, det var märkvärdigt att de inte hittat på det förut.
— Visst skulle de hålla det. Och när Syberg rätt kom
ihåg, hade han också tänkt förut för egen del, att de
gerna engång kunde sjunga för Sigrid Walborg. Det
medhållet hade Ben allraminst väntat utan trodde
tvärtom att han skulle bli utsatt för drift och
speglosor. I glädjen tog han sin vän om halsen och så bar
det af tillbaka till kamraterna.

Serenad! — Det var ett fint förslag — hvem hade
hittat på det? Ben rodnade, men alla voro förtjusta
och alla hade de sin flicka att sjunga för, så när som
på farmaceuten, som hade ingen och två lyceister,
som också förenade sig i all fred om en och samma.

Servietter och hvetebullar kastades huller om
buller i korgarna bland knifvar och gafflar, smöraskar och
kött inlindadt i papper. Tomma flaskor flögo mot
bergväggen bredvid och splittrades i tusen skärfvor, så
småfoglarne skrämdes upp ur sin sömn i
strandbuskarna och foro som slungade stenar in i dunklet
under löfhvalfven. Man ramlade ner i båten och andra
tenoren, som var värst deran, bäddades i fören med
matkorgen under hufvudet. Men midskepps och akterut
gick punschflaskan omkring... När man kom närmare
staden skulle stojet tystas ner, och nog tyckte alla de
förhöllo sig så der temligen stilla, fastän
brandvakterna uppe i staden stannade i gathörnen och stirrade
förvånade ut öfver den spegelblanka sjön, derifrån det
vildaste oväsen hördes vida omkring i midnattslugnet.

Man landsteg och nere vid strandgatan tog man
af åt venster, vidare uppför backen och stannade vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katbarnd/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free