- Project Runeberg -  Barndomsvänner. Ett nutidsöde. Del 1-2 /
57

(1886) [MARC] Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en rödrappad hörngård. Här bodde Sigrid Walborg.
Qvartettens dugliga medlemmar hade reducerats till
fem, tre ansågos osäkra. De fingo bli qvar på gatan med
den ena punschflaskan och man förbjöd dem att der
fnissa för högt, medan de andra klefvo öfver planket.

Här var hennes fönster... Se så,... andra basen
här, tenoren der och mellanstämmorna i midten. I
högan nord vår vagga stod — Det gick galant. Innan
man sjöng den sista versen glimmade det till bakom
gardinen och der stod ljuset tändt. Ute var det så
ljust, att man utan ansträngning läste orden mellan
notlinierna. — Slumra ljufva — har ni ton?

Ja! Det var tenorsolo... hö—ögt de gyllne
stje—ernor tåga, try—ygg och lycklig slumra du!

— Fan så stiligt han sjunger solot, kommo de
tre bakom planket på fullt allvar öfverens. Men Ben
sjelf stod försjunken i att stirra på ljuset bakom
gardinen. Han hade tyckt att någon rört på den och tittat
ut medan han sjöng... det rördes något hvitt der —
helt säkert... Och han tänkte på, huru han nu
bekände allt det, som han aldrig hade trott sig våga säga
åt henne, men i och med detsamma var visan slut.

Till sist en marsch, som sjöngs medan de gingo
sin väg. Det hölls paus och man klef öfver planket,
men på gatan togs marschen upp igen, ekade mot
husväggarna och dog småningom bort bakom nästa
gathörn, tills den om tio minuter stämdes upp igen
utanför ett annat fönster långt ifrån. — Så stego samma
sånger, endast med några variationer, fyra gånger upp
i det genomskinliga vårdunklet än här än der, tills

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katbarnd/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free