Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
majnatten igen låg ljum och fridfull och ostörd öfver
den sofvande staden. Men naturen sjelf hade rastlöst
nattarbete med att alstra och tog sig ingen blund på
långa ljusa veckor ända bort öfver midsommaren.
Inne bakom fönstret i sofrummet hos Walborgs
tittade ett näpet hufvud fram öfver ett rödt täcke och
ett hvitt lakan. De stora ögonen voro klarvakna, men
ändå litet drömmande... Det var allt rätt underligt
att vara älskad... jaså, att det kändes såhär! Ty
älskad var hon, det led ju intet tvifvel numera... det
var klart och tydligt, fastän äldre syster i sängen
bredvid, som först tagit serenaden åt sig, hade sagt några
elakheter om efterhängsna pojkglopar och inbilskhet
hos flicksnärtor, när hon mellan gardinen sett att
serenaden icke gälde henne... Så, att hon, Sigrid, nu var
älskad.... verkligen älskad och hade haft serenad...!
Och hon vaggade sig småningom in i det
behagligaste medvetande, att en stor, varm och djup kärlek
vakade öfver henne någonstädes, och gaf henne rätt
att njuta och vara vacker, tills den lilla runda armen
låg slapp och viljelös på det röda täcket och bröstet
arbetade jemnt som ett urverk under hennes sundaste
djupa sömn. — — — — — — — — — — — — —
Samma morgon Sigrid Walborg reste bort, fick
Ben en liten gråfjunig mosippa från henne. Den hade
hon sjelf tagit ur sin afskedsbukett och bedt syster
Emmi framföra till Ben. Och länge låg den mosippan
pressad i en liten notesbok tätt vid ett upproriskt och
ungt hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
