Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åttonde år och redan vid sitt tolfte haft beundrare
bland häradshöfdingar och doktorer. Hon såg på Ben
litet hvasst när han ingenting hörde, vände sig om
mot Sigrid och sade med tonvigt:
— Il est trop impoli, lui!
Ben och Syberg stodo handfallna och begrepo
ingenting, fastän Ben tagit vitsord i franskan vid
studentexamen. Men den lugna Syberg slog sig ner
helt beqvämt på en bänk, kastade det ena benet
öfver det andra och frågade på bred svenska om de
haft roligt i Schweiz. Ben hade gett halfva sitt lif
för hans makalösa säkerhet.
Åh ja, nog hade de haft roligt också.
Men hade de inte haft hemlängtan?
Någongång, inte ofta. Senast hade de t. ex.
varit ute på en sådan förtjusande utflygt i Savoyer
alperna att de glömt Finland helt och hållet, och så
hade de blifvit så goda vänner med en hel hop
danskor och engelskor, o. s. v.
Om en stund voro Syberg och fröken Elmberg
så långt borta i Schweiz att Ben tyckte tillfället vara
inne till en attack.
— Hur trifs ni hemma, fröken Walborg?
Fröken Walborg! Det var första gången han
kallade henne så, och det lät fremmande för hans öron.
— Mycket väl, kom det till svar.
Ben lutade sig bakut i den mest besvärade
ställning han kunnat finna på, försökte se ut som om han
haft flere frågor på lager, men teg af ren ordbrist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
