Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig och gjorde ingen min af att bjuda Sigrid sin. Då
såg hon retande bekymmerslöst en tum förbi hans
näsa som om han alls ej funnits till, rakt ut öfver
viken der regnmolnen begynte skocka sig...
— Vi få regn, ropade hon och var med ett språng
bredvid Syberg, tog sjelfsvåldigt och hurtigt hans
lediga arm, medan Ben blef bakom, mörk som
regnmolnen ofvan honom.
Fröken Elmberg såg sig om efter Ben med en
hånande blick.
— Taisez donc, hväste Ben på sin bästa franska
för sig sjelf och undgick genom ett underverk att
säga det högt, men när han på vägen upp till gården
hörde en ko råma nära ladugården, kunde han ej hålla
sig längre:
— Det låter alldeles som franska, sade han.
Vid middagsbordet inne i den skumma matsalen,
der björkarna stodo lummiga och höga tätt utanför
fönstren, blef det ett idkeligt retande och
smågnatande skämt med Ben, hvars lynne var förstördt i
grund, sedan också Sigrid Walborg begynt på med
franska glosor. Genom sin likbjudarmin drog han
hela skämtet öfver sig, tills de gamla började medla,
allt under högljudt skratt. Ben var ju så bekant i
huset, menade de. Hvarje gång flickorna skrattade
föll Syberg in med sitt breda, kraftiga skratt så
bordet skakade. Assessorn skrattade, smittad som han
blef af munterheten, tant Walborg höll sig till ett
slags medlande småfnitter för att icke såra Ben, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
