Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om en stund bjöds det kaffe i salen. En stor
gammaldags sal i ett enkelt hem på landet, med en
bred tvåmans gungstol, trä möbel och en lång
pinnsoffa. I hörnet stod flygeln som var ny, ty sedan
äldsta syster fått det gamla pianot i hemgift,
behöfdes det en god flygel för Sigrids musikaliska
uppfostran. Hon spelade också rätt väl, fastän det nu
blef tant Walborg sjelf som kom fram, när det gälde
att ackompagnera Gluntarna. Hon kunde dem sedan
unga dagar utantill.
Ben och vännen Syberg stodo helt högtidliga
vid flygeln. Flickorna småfnissade ännu borta på
pinnsoffan och så gick det lös. Det var
Solnedgången i Eklundshof de sjöngo. Ben hade lutat sig
bakut mot kakelugnen, fixerade en punkt långt borta
i rymden ofvanom parken och sjöng så vackert och
melankoliskt att det kunnat röra stenar. Man sjöng
flera verser, alla ville höra mera och tant Walborg
fick sina romantiska minnen från ungdomsåren
lefvande för sig. — Hvad det är skönt ändå! — ja,
det var märkvärdigt hur den kunde klinga vackert,
den enkla duetten! Men nog satte också Ben hela
sin glöd och sin smältande mjuka röst med i sången
och det var icke utan att tant Walborg blef fuktig
i ögonvrån der hon satt vid pianot och tog det vackra
ackompagnementet så långsamt att rösterna rätt fingo
göra sig gällande. Vännen Sybergs goda bas rullade
djupt nere i lägsta registret, steg och steg och så flöto de
båda rösterna tillsammans i en strof så hjertgripande
längtansfull att de båda flickorna tystnade i soffan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
