Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon blef sittande med hufvudet i handen och
stirrade ut i trädgården. Ingen bröt stämningen.
Flickorna sutto hvar för sig, Sigrid med ansigtet
frånvändt. Ute hade det klarnat igen,
eftermiddagssolen drog genom fönstret i rummet bredvid och den
öppna dörren, en lång guldstrimma öfver det hvita
golfvet i salen, der de innerliga tonerna dallrade i
luften ännu. Dammet dansade upp och ned i
strimman och Ben stod i drömmar och såg ut öfver parken.
Med ens suckade han och tog sin mössa, som låg
tätt bredvid honom på nothyllan.
— Adjö tant! sade han.
— Adjö —?
— Ja, — hästen kan inte vänta på oss längre.
— Men, — och tant Walborg kom ihåg det starka
skämtet vid middagen, såg frågande på Ben och invände
lamt att de ju borde stanna öfver natten. — Hästen
kunde ju sändas hem förut.
— Nej tack! fick hon bes£ämdt till svar. Så tog
man afsked. Ben afslog ännu ett anbud om häst i
morgon, — de hade beslutat så hemma, han måste
fara nu.
Sigrid såg förstämd ut.
Ett ögonblick ångrade Ben sin bestämdhet, men
det nästa tog han Syberg under armen med en knyck
och gick utför trapporna. När de två hvita mössorna
försvunno under hängbjörkarna vid porten, klingade
det lefnadsgladt och lustigt:
Ja, jordens kungar sku’ abdikera
och ministrarna resignera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
