Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— C, ljöd Bens röst säker och. klar. Dirigenten
såg upp på honom uppmärksammare. Så gick det hela
skalan uppåt och Ben fick en gillande, välvillig nick,
ty han hade sjungit den rent och tydligt med half röst.
— Åh, herrn är ju helt säker på sig.
Ben såg sjelftillräcklig ut, klarade strupen och
begynte efter dirigentens anslag klifva uppför andra
oktaven. Kommen till g, sjöng han ut med full röst så
det ekade i det tomma tunnhvalfvet — g — a — h!
— Hvad? sade dirigenten, fälde händerna af
förvåning från klaviaturet och blef sittande och stirrade
på Ben, som såg alldeles obekymrad ut, endast att det
drog i hans mungipor.
— Vet herrn att herrn tar höga h?
— Jo.
— Nå, hvarför sade ni inte till det förut? Ni har
ju en tenor som en engel.
Ben hörde på helt lugnt med händerna i
byxfickorna och gnolade fortsättningen c, d och e i falsett
som för sig sjelf.
— Ni är ju en epok, sade dirigenten, som tyckte
om amerikansk humor. — Vi ska lägga bort titlarna
och det genast.
Nere i buffenten fick han tio nya bröder inom
lika många minuter. De gamla sångarna tittade helt
stolt på honom, men de yngre förstodo sig icke ännu
på facket tillräckligt för att inse hvilket monstrum en
äkta första tenor var. Efter sångmötets slut tog
dirigenten Ben till pianot, fantiserade ihop ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
