Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småvigtiga, embetsmanliga uttryck i sitt anspråkslösa
ansigte när han sjöng, som om han haft ett högst
maktpåliggande diplomatiskt värf, hvars utförande
földes minst af ett helt kulturfolk. Men när dirigentens
taktpinne lyftes, stod Ben som elektriserad och glömde
för sången allt och alla omkring sig. Så lät det också
något annat när kören sjöng fortissimo med sina
väldiga basar, än deras anspråkslösa qvartett borta i
småstaden.
Först när honoratiores, som hade familj eller
andra ändå vigtigare pligter, gått bort och den officiela
delen var slut, blef det lifligare och man tog in tutingar.
Kotteriet som stannade qvar bestod af glada äldre
studenter med dåliga affärer och materialistiska idéer,
hvilka gerna sutto vid glasen frampå nätterna och
gjorde kakofonier och ordlekar. Kring dem samlade
sig den yngre generationen och tillfälliga gäster på
värdshuset med en pietet och en vördnad för hvarje
deras yttrande, som var rent af rörande. Men så voro
de också ryktbara män, de flesta.
Der satt Priffe t. ex., han, som kreerat visan om
skräddaregesjälen. Med orörligt ansigte, som endast
då och då skälfde af en humoristisk ryckning från
högra ögonbrynet till venstra mungipan, satt han och
rufvade på stora humoristiska skatter. Utan att säga
ett ord. Allt emellanåt tömde han sin tuting till
hälften i ett drag och tvingade lilla bufettfröken till alla
möjliga medgifvanden medan han uppförde sig högst
beskyddande och faderligt mot henne, som gaf
honom sken af att ha den första kärlekens fröjder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
