Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kelades, Priffe sjöng, alla fnissade och Pelle-musik
spelade finalen ur Kung Karls jagt med ackompagnerande
pukslag af de öfriga på bord, stolar, glas och
kakelugnsluckor.
Allt detta var nytt och tilltalande för Ben och han
slöt sig till sällskapet ofta. Det var ett så
humoristiskt skoj med allt och alla. Han beundrade Priffe
en hel termin, sjöng med i refrängen till alla hans
visor, stampade pukslag i golfvet och spelade flöjt på
näsan, när Priffe arrangerade den stora orkestern.
Det var den stora, skeptiska tidsandan, som göt
kritikens smygande gift i entusiasmen hos ungdomen
och slog det hänförda, varma ordet tillbaka i halsen
på den lättrörda tjuguåringen.... och han gick
ursinnig hem första gången han råkade i direkt kollision
med verkligheten, fast besluten för sig sjelf att
reformera verlden. Men när ett hårdt, lefnadsklokt,
obevekligt skratt gång på gång sköljde öfver hans varma
känslor, blef han tyst, höll sina tankar för sig sjelf
och anlade den gängse tonen af en blaserad
lefnadsklokhet, genom hvilken det varma hjertat bröt fram i bitande
satir och ett slags lugn bitterhet öfver lifvets öfvervåld.
Allt förlöjligades och ingenting dugde. Tomma
ordlekar yrde och drogo ned, — drogo ned Gud och
hela verlden. Men gamla onkel Gullberg,
öfverliggaren, f. d. litteratören och embetsmannen, ungdomens
förklarade gunstling och lefnadsvishetens orakel stiger
upp och snyter sig med styrkan af ett revolverskott,
innan han med stor patos och drastiskt-cynisk kraft
utför parodin:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
