Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förebråelser, och det är då man alltid påminnes af
vänliga tanter och godmodiga farbröder om huru
glada de voro i sin ungdom och huru de visste fånga
glädjen; — likasom icke den unga generationen hade
samma brusande lefnadsmod och brännande längtan
nu, fastän det andliga trycket deröfver är större, och
sanningssträfvandet djupare än någonsin.
Det var i detta upprörda ungdomslif Ben
störtade hufvudstupa utan en enda förut fattad mening
eller klar tanke att hålla sig vid. Han endast såg
och beundrade, beundrade och såg, utan en antydan
till sjelfständighet inom sig, nedslagen som den
alltid blifvit i hemmet. Den anspråkslöshet han lärt sig
der, gjorde honom till den viljelösaste lekboll för
hans kamrater, hvilka storordiga och säkra predikade
egoismen som lifsprincip, utan att han bakom ytan
kunde finna de ädlare grunddrag, som hvar och en
bemödade sig att så omsorgsfullt dölja. Och bland
dem gick han stolt och tacksam till en början, öfver
att ha så öfverlägsna bekantskaper. Godtrogen och
naiv såg han upp till sina läromästare och tänkte
icke på någon opposition engång. Han var lycklig
öfver att vara fri och ha hemmet med dess småaktiga
tvång långt borta. Och det var med ett slags
hänförelse han deltog i hvarje gelag, sjöng sina visor och
njöt af sitt lättsinne. Men småningom stäfjades hans
första brusande entusiasm af vännernas kalla
verldsåskådning och deras sarkasmer.
Hans varma hjerta krympte ihop för hånet,
cynikern försökte få öfvertaget och han blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
