Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ben viste inte rätt hvad han skulle tala om,
han hade blifvit så besynnerligt främmande för
Syberg på den korta tiden... en månad eller hvad det
var. Sybergs rum var litet och unket, doftade tobak
efter pipa och såg otrefligt ut. Syberg sjelf hade
efter sitt första vänliga välkomnande tagit sin litet
buttra och trygga min på sig och såg ej alltför
upprymd ut öfver hela besöket. Han stökade litet i sina
papper och frågade hur Ben mådde.
Men då kom Ben ihåg något —
— Vill du komma in till B. B.? — Jag skall
anmäla dig. Vi behöfva basar.
— Gör du det verkligen, sade Syberg litet
tviflande.
— Ja visst —! Ben hade reda på att man i
sångföreningen såg sig om efter flera basar och han hade
tänkt på att rekommendera Syberg, som också gjort
sig känd såsom säker sångare i akademiska
sångföreningen.
— Har ni ofta öfningar? frågade Syberg.
— Två gånger i veckan, utom för konserterna —
då öfva vi oss oftare.
Syberg var mycket nöjd öfver anbudet. Det var
en kör med stort anseende och han var allt en smula
äregirig. Men han lät Ben ingenting märka, tuggade
på ett pennskaft och sade lugnt:
— Nå, gör det då.
Ben blef en smula besviken. Han frågade om
Sybergs studier, om hans hemresa till julen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
