Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
draga tråden ur nålögat, fälde hennes lilla syväska i
golfvet och stälde till en oreda utan ände.
Sigrid kom emellan dem med lilla Anna på
armen, stiftade fred och trädde tråden i nålögat ånyo.
— Ole kan gå ut till stora bröderna. Och Ole
störtade i väg, men Sigrid fortsatte att åka slädparti
med lilla Anna och berättade henne så lifligt hur kallt
det var på vägen, att lilla Anna drog stora systers
schal frysande omkring sig.
Sigrid hade begynt åka slädparti med lilla Anna
alldeles i tankarna. Hon hade just samma morgon
fått veta att det Trettondagen skulle bli stort
slädparti i staden, men hon var ännu inte uppbjuden. Ja,
det fans väl tid ännu att bli det. Löjtnant Udde
skulle väl förbarma sig öfver henne, — han hade
varit så uppmärksam hela hösten på småstadssoareerna.
Om inte löjtnant Udde gjorde det så fans det ju många
studenter i staden, och rätt uppriktigt sagt, skulle hon
nästan hellre åka med någon af dem, ty löjtnant Udde
började bli litet enformig i längden, och så fick folk
så mycket att tala om, ifall han skulle bjuda upp
henne igen.
Sigrid Walborg såg ut att glömma lilla Anna
för ett ögonblick. Hennes hufvud föll lätt bakut mot
gungstolsryggstödet och hon höll upp att gunga.
— Nej, han skulle aldrig göra det — aldrig!
Och med en liten knyck på nacken satte hon
gungstolen i dubbelt bättre fart igen, tog Anna mellan
sina händer och hissade henne upp i luften så hon
skrek högt af glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
