Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ben talade om ett och annat, om huru han haft
lust att göra sin visit hos Walborgs tidigare under
julhelgen, men icke kommit sig till det, om huru det
var tråkigt här i staden och om det stundande
slädpartiet. När Sigrid såg besvärad ut och teg, pratade
han desto ifrigare och gick bort till slut, stolt som
om han eröfrat en verld.
Men vid middagen åt Sigrid Walborg i så djupa
tankar, att hon sväljde ett fiskben på tvären ned i
halsen och höll på att storkna om icke stora bror
Gustaf bultat henne så hon nästan blef blå i ryggen.
— — — — — — — — — — — — — — — — —
När tranorna i triangel draga upp mot norden och
när de långt framför sig sett den finska kusten dyka upp
ur hafvet, hvila de på vingarna helt sjelfbehagligt och
segla orörliga, med utsträckta halsar lägre ner. Högt
uppe der de draga fram är det frostklart och kallt och
seglaren inklämd bland isfälten der djupt, djupt
under dem, kan jemt och nätt med blotta ögat se det
hårfina streck deras flygtlinie gör mot det ljusblå vida.
Den gamla tranan i spetsen har upptäckt en ljus
punkt på den långa mörka kustremsan. Det är
hennes landmärke sedan gammalt, hon ger till ett skri
lik en hes trumpetstöt och slår ett par tag med de
väldiga vingarna.
Alla de andra tranorna göra efter henne. Om
en stund har den ljusa punkten fått en mängd andra
rundt omkring sig. Med vingarna fortfarande orörliga
skära tranorna genom det ljusblå i sned riktning nedåt.
Den första ljusa punkten får gulaktig färg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
