Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Var inte ledsen på mig längre, bad Ben.
Derefter blef den gamla vänskapen såsom återstäld mellan
dem. Syberg skrattade åt Bens infall och såg ut att
beundra honom såsom förut i skolan. Ben sjelf tog
återställandet af det goda förhållandet dem emellan
med mycken verldsvana, han var öfverdådigt lifvad så
både andra och han sjelf hade roligt deraf och han
muntrade alltemallanåt upp Syberg genom att vädja
till honom med en replik.
När bålen var slut under tallarna och en stor
del af publiken gått sin väg, tog Ben den tomma
skålen och spilde i de sista dropparna i Sybergs och sitt
glas, midt för den qvarblifna publikens ögon och
skålade till Syberg med en nick och en hviskning:
— För Sigrid Walborg!
— För Sigrid Walborg, upprepade Syberg lydigt.
— Och nu, sade Ben och såg på klockan, — går
jag och gör cession för min far.
— Hva —!
— Jag går och gör cession för min far, som är
i stan, men vi träffas igen vid middagen i
Brunnsparken — der skulle ju sångarna samlas.
Syberg häpnade öfver Bens lättsinne och följde
med honom ett stycke. Ben talade helt lugnt om
sina affärer, som tvungo honom till en bekännelse
för fadren — han hade gjort omkring tvåtusen marks
skulder under sina två första terminer.
— Ser jag mosig ut? frågade han Syberg midt i
alltsamman:
— Nej, långt ifrån, — men jag förstår inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
