Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ja man skulle få se som sagdt. Om inte bara den der
latmasken hade haft så god tid att segla dagarna
igenom och nätterna med! Kom han inte nästan
regelbundet två gånger i veckan hit med sin segelpyts som
han kallade Astri, — kantänka — norskt skulle det vara,
fastän det var runda tre eller fyra mil härifrån till
Thoméns landställe. Och så genom natten tillbaka om
det också var spegellugnt. Bara engång tillsvidare
hade han stannat öfver en natt här på Furuvik, men
hvem vet hvad det kunde bli, han borde verkligen ha
litet försyn för Walborgs och inte formligen bosätta
sig här hos dem.
Tallarna susade melankoliskt och ett strömoln
drog just öfver solen. Syberg vaknade upp ur sina
tankar af att en rund sten lossade under hans fötter.
så han höll på att falla framstupa.
Der satt Sigrid Walborg nu på sin älsklingsplats,
uppe på berget och väntade honom. Nu såsom många
andra eftermiddagar. De skulle fortsätta den norska
romanen, som han begynt läsa högt för henne. Syberg
tyckte om att läsa högt, det var behagligt att höra sin
egen röst och att veta att någon uppmärksamt följde
med. Dessutom.... ja, det skulle man allt få se! Han
kom upp på sjelfva backen och kunde se öfver platån,
som stupade ned i ett berg mot sjösidan.
Der satt hon mycket rätt. Hon hade ju boken
också — jo, det hade hon! Den låg bredvid henne,
men parasollen skymde bort sjelfva hennes ansigte.
— Fröken Sigrid, sade Syberg helt nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
