Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon såg sig långsamt om utan att ändra en min,
räckte Syberg boken och sade:
— Jag tror vi slutade vid det stället, der
Katarina bröt med sitt husbondefolk.
Syberg tog boken, fick fatt på stället och begynte.
Hans läste verkligen ej illa, men Sigrid satt likasom
tankspridd och såg ut öfver viken till det böljande
rågfältet på andra sidan.
Hvad var det nu alltsammans, — det som han
läste der i boken? Bara romansanningar! Aldrig nådde
hon ju de sanningarna ändå! — Hvem skulle hon ge
sig att älska så uppoffrande och lidelsefullt som der i
boken? Syberg kanske? Och hon log åt sina egna
tankar. Nej, — inga stora lidelser fans det här i
verkliga lifvet, bara idel små små tillstymmelser dertill.
Det var inte för henne det der lifvet i romanen,
hennes lif var så enkelt, så tarfligt och fattigt på
passioner. Och hon hörde på helt kritiskt när Syberg läste.
Han hade just kommit till ett ställe med den
allra delikataste beskrifning på en kärleksscen. Hans
hjerta slog dubbel takt och han kunde knappast läsa
för idel spänning. Nu var tillfället inne. Han skulle
strax låta boken falla och se på henne såder, som han
gjort det engång förut, då hon slagit ned ögonen och
bedt honom fortsätta. Hans röst blef smältande, orden
flöto ljufva och målande, rythmiska och glödande på
samma gång, diskreta och likväl fulla af en bäfvande
ömhet. Syberg vaggade sig in i en behaglig,
sväfvande lätt förkänsla af det som skulle komma och just
när skildringen var på sin höjdpunkt, full af kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
